Norrländska Korrespondenten – 13 april 1859, sida 3

qwällmålet war färdigt. ÅFär Marta ef något? frågade han, då han ännu såg henne skynda vå med en söm, fom tydtes honom wara ändlös. Son måsie sluta sitt arbete förk, swarade Anna skarpt; fort, sager jag dig, fortfor hon, wändande sig till flickan; och sitt inte der od) latas, dagen i ända. Ih hwad har stackars Carl gjort? frågade hang fader; får han inte heller någon mat? van har warit en stygg gosse — men det tror du aldrig, utbrast Anna. Du tror att hwarken han eller någon af dem fan göra någon dumhet; men wore du hår med dem hela dagen fom jag, finge du wål mårfa deras fired; jag trälar här med dem få att hjertat funde brista, arbetar från morgon till qwäll oc ingen tackar mig; det har aldrig funnits en mwärre pest än de här barnen, det tror jag ganska fåfert. (Fortsättning.)