Norrländska Korrespondenten – 13 april 1859, sida 3

Anna Nilsson, eller Små fel. Käre bröder, om en mens niska rakade falla i någon fynd, upprätter honom med faftmo: dig anda. Det finnes personer af ett få olyckligt lynne, att ywarje sat förargar dem, De wisa nästan alltid en rynkad panna, och deras mun är lifsom ett koger, ywarutur kommer intet annat än pilar. Dessa personer åro icke blott olyckliga sjelfwa, utan hwar och en som år twungen att lefwa med dem, fär sia dryga del af dec ras elände. Anna Nilsson war en af dessa mens nistor, och ett jemwerligt lif förde hon med man od barn. Från morgon til afion fingo de höra samma bittra, trumps na, klandrande ton, samma kärfwa och