Norrländska Korrespondenten – 13 april 1859, sida 2

lifwa hennes drag; de bibehöllo ett ute tryd af den mest dödande lifgiltighet. När hon slutat denna afdelning, skulle hon i den nästa uppträda tillika med en ung sonstberidare. ÄÅfwen nu utmärkte hon sig genom att sätta en menniska i den dödligaste ängest öfwer huru det skulle gå med hennes lemmar och lif. Mon flappade händerna, man ropade bravo, man war förtjust, oh nu skulle Sigrid sluta sitt uppträdande med att Rå på sin famrats ena axel, under det denne stod med en fot på länden af iwenne hällar, hwilfa sprungo i full karrier. Äfwen detta utfördes till publikens belätenhet. Hon flod newligen upprätt på hans axel med armarne i kors öfwer bröstet; men hon flod der endast några sekunder, ty den ena häften saafwade med ena foten, få att den lefwande fotställningen rubbas des oc Sigrid tilifa med fin famrat före tade ned. Han kastades pa jordgolfwet; men den unga flickan, fom haft den höge sta platsen, slungades mot barrieren, just der jag och friherrinnan surto. Publiken uppaf ett ängestskri, och de öfriga fonftridarne störtade in för att upplyfta den sarma flickan. Hon war död, hon hade