Norrländska Korrespondenten – 13 april 1859, sida 2

— A. kära herre, hon har följt med min bror, som är konstmakare, och han kommer icke igen på ett par månader; men herrn bepöfwer ide wara rådd att bon skall fara illa, för fe min bror är en mydet gentil farl, få ungen får nog bra och roligt. j Jag gid med tungt hjerta, sedan jag förgäfwes hotat och bedt att få mera ywarthän de rest. Jag anlitade länsman och prostenz men kolorhustrun bewisade att flickan bara följt med hennes bror, hwarföre länsmannen, fom kände bro: dern, ansäg saken wara af ingen wigt; och dermed sick det passera, sedan några af grannarne intygat att Sigrid mwerfkli gen följt med folarhustruns bror; hwarefter jag räddes att ide widare tänfa på den saken. Nio är derefter, då jag nästan förgås tit lila Sigrid, gick jag en sommarafton til Djurgården. Af affischerna fåg jag att ett nytt konslberidaresallskap gaf en stor representation. Jag köpte mig en biljett och gid in. Manegen war full af folk. De förnämfta platserna woro upp tagna af idel nobless. Under der jag lå min kikare göra en rund bland alla dc