Att våren nalkas — hur skönt det låter I dalen grön. Ack! våren flyktar och tager med sig, (Hur ljuf den varl) Den ungdomsbild, som naturen gafdig — Blott minnet qvar — Den sköna runa vi ej förglömma, Som våren ristar i minnets gömma, I lunden skön. Njut i naturen den stilla glädje Som bjuds dig der — Sjung glad om vänskap — till den du vädje Att blifva här. Natur och vänskap vi ej åtskilja — Låt dem förblifva den hvita lilja i I dalen grön. READER Manne. — — — — — Haolffekele-feften den 13 Mars. (Fotts. fr. föreg. u:r.) Jaträrde få det sjerde decenniet, och 1840 ärs konkhitutionautskott föcelade ett förslag till representationens omdildning. Detta förslag tilwann fig såsom wanligt ide de privilegierade ståndens sympalirr, utan förkaftades af dem wid derpå följanDe tiföoag; jå att den nu inträdda nya regetingen undgick denna gången Att, Åt: . — C— minstone öppet, gifwa Met motstånd tili) förändringen tillkänna. Cfter regen tombytet, oansed: reprasmiationsfcågans fall, uppstod ett flagg domningstiusständ, under syaptomer af för: I tjusningsfeber, föranledd af um håfwandet utaf det utaf skuggrådslan diiterade förbudet mot gemenskap med medlemmat af f. d. fonungafamiljen, af den tifa arfår i råtten, of ett eller annat regetingsmaktens förfogande, fom man ansag wara godt, årligt menadt oh nyttigt. Man wille ide ännu tillskrifwa den nya regeringen kallsinnighet för reptesentationafrågan. Man wille gerna tro, on det officissa Hitrandet, att representationsfrågan ide lunde fasla, innebar någon wetklig mening; men man började likwal vifta, och reformsålskaperna satte fig år nyo un werffambhet. Gu sloga elefttistt samband de särssilta europelska folken emellan tyckes äfwen i bredd med telegrafen under senare tider hafwa unopstatt, med afseende ä kånslan för frihet, jjeifhändiahet och oberoende; få art, då en stöt på det ena Hålet eger rum, en guista i ögonblicket utwedlas på det andra. SÅ syates aårmiustone werkninaarne, Då F.druarirevoluttonen 1818 I Frantife på eu gång tände frihelslagan fnart sagdt inom hwarje till civilisationen hörande jolk inom wår weirldsdel. Rikadagen mar hos of tillsammans; rer foranällskiperna fingo nytt Kf. Med swenfa folkeis urgamla förttoende till fina för nungar, innan de förwerktat det, vetitlones rades förungen att taga fig reformfrår an an. Man öfwetraskades snart genom mini sterens plötoliga afgång, utan någon wid tillrållet dernst förantedd pattyckning ifrån rifets ständer. Til jötjo af det hos oss outwecklade patlameniatiska styecljesåättet, efterträddes, som wanligt, den afgångna rådgifware personalen, med få undartag, af för re presentationen och för allmänheten fåfom volitiska helt och hället obekanta petsonDa totde ängau laga inag: dei deida, huruwida rden asskeadade mmisterens åsigter i afseende åf reformen wid tislfället woro uti mera liberal an motsatt tittning;, men den nya minideren framträdde emellertid