Norrländska Korrespondenten – 9 april 1859, sida 2

net dött. Då bade allt warit utplånadt och jag sluppit frufta for en uppiäckt. — Kära lila pjertandes, gråt ide; barnet år ju inföpt på barnhuset och derifrån affördt på lander; fe här namnet och nummern på flickan. — Hwad will du jag skall göra dere med? — I kors, göm papperet; det fan ju hända i en framtid att fröfen mill göra något för den lilla arma warelsen. — Jag göra något för henne — omöjtigt; jag skulle ju derigenom gifwa anled niag till hwiskningar, och på min heder folle då en oyjelplig skugga. — I fors, fröken deyöfde ju icke fyr nas; jag kunde få uppdrag att se om den lila och bista henne. — Du, min amma! Tror du werfklis gen att man, ifall du bade med barnet att göra, ej skulle gissa rill otsamwons. Nej Dadda, flickan är död för of, och det bästa år att fö föra ända till namnet och nummern. Jag hörde utt hon ref söader ett pars per. Jag hörde äfwen amman göra når ara foreställningar och föfa wäcka hennes medlidande med den lilla; men då bör