Norrländska Korrespondenten – 9 april 1859, sida 2

jade Ewa storgräta och anklaga amman för att wilja störta henne i wanåra oh olycka; — anklagelser, dem amman icke uthärdade utan lofwade att aldrig mera tala om barnet. Efter denna försäfran aflägsnade de fig. Jag gick fram till den mossbänk, hwaruppåä de setat, för att samla mina tankar och lugna mina upps rörda känslor, ty det gick bokstafligen omkring med mig. Det första som träffade mina ögon war några pappersbitar, ine fastade i en buske. Jag samlade ihop dem och läfte: Flidebarnet Sigrid född den 1 Maj 18— af ofända föräldrar; inköpt på barnbuset den 20 Juni under n:o 112.7 Utan att rätt weta hmwarföre, flop. pade jag bitarne i min wäfssicka. Sju år derefter uppehöll jag mig öf wer sommaren i Norra Upland. Jag brukade om aftnaroe promenera utefter en ä, fom gick genom denna delen af landskapet. På dessa mina promenader hade jag ofta blifwit warse en liten fjus årig flicka, fom fatt mid äkanten oc be: traktade några änder, hwilka simmade der. Barnet war slarfwigt och fattigt klädt, bleft oh med ett utmärgladt ut seende. En afton fatt den lilla med bufs