Norrländska Korrespondenten – 2 april 1859, sida 2

s9kkbäP2nliB1Bili3333 onde wid wakteldarne, och förlorade di ankiöst oc skämtande betydliga summor. Did förenade fig aldrig med dessa fue lare, men följde understundom med life ligt intresse spelets gång. En natt satt ban oc såg på ett sådant sallskap, Hoi fet ban lugnt kastade tärning på bottnen af en trumma. Mannen, som wann, war en lat oc liderlig sälle. Hayes olickar hwilade på den lida hög penningar, ywilken den winnande nedhoppade i fin ficka, och han kände en gnagande af: und. Blodet rusade åt hufwudet på hos nom. De menskiiga figurerna sköto upp till en onaturlig längd oc fölo åter tills sammane; hela scenen rullade omfring för bang ögon i det bleckroda skenet från wafteldarne. Han föttades afent haf:igt begär att taga tärningoladan och utmar ga den winnande att änau en ganag wår ga sin winsi. Widskepelsen och wantron h oistede i bans Öron, ett fom den andre suatt skulle forslöåsa penningarne OM der: emet der ändamål, bwartil han, Did, ämnade aawända dem, war godt och rattwist, få skulle lyckan måhånde warn honom bewägen. Han nårmade sig trum: man oc begärde tijfrigt am få spela. as 5