ibel, illa medfaren, ja nära nog utfliten, ir hwilfen han läste och förklarade på tt klart oc okonstladt fått, hwilket alla ydtes känna oc försiå. Han berättade dem, att han war en fattig karl likasom de, wisade på fina söndrige ssöflor, med )wilfa han gått ifrån London och hwilka van med Guds bjelp äfwen ffulle begagna till Skottland, för att der predika för sina landsmän, hwilkas hjertan borgerliga twister oc strider dragit till djefwulen, men hwilka nu, såwidt hans fraf ter medgäfwo, af bonom skulle få höra Kristi ord. Han talade till grufarbetarne och ingick på fit enkla fått i deras da gliga lifs förhällande; till sjömännen begagnade han några sjömanstermer och fade, att han sjelf i ynare år warit till siös. Nichard Hayes lyssnade uppmärksamt. Plötsligt riktade mannen fina blickar på bonom oc tilltalade honom med några ord, hwilfa Richard wål förstod enkom woro stållda till honom, Det mar färf wa, men ide owånliga ord; de afmålade hang närwarande och förflutna lif med en sanning, fom fom honom att häpna och tro, att mannen war begåfwad med mer ån mensklig förmåga. Då predifan