772— —2: FR denna glada tid fart wid trefliga elds brafor och i lugn och ro fit njuta af denna werldens goda, Med ett wildt nöje hörde han omtalas de strider och grymheter, fom härjade Norden samt längtade efter order till uppbrott och tills telse att plundra och mörda. Men om han nu sjelf skulle bli mördad? Näwil, Did hade ingenting deremot. Weriden och Han hade för alltid upphört att Iefwa i wänskap med hwarandra. J denna sinnesstämning wandrade ban upp oh ned för gatorna i New.castle, under den korta tid regementet stannade der. En dog fom han sälunda fram till en liten öppen platå i staden, på hvis fen stod en man och predikade, omgifs wer af en liten folkbop. De fleste af åhörarne wore fattige grufarbetare, sjömån samt några soldater. Predikanten hörde till en sekt, den tiden ännu alltför fattig och föraktad för att få predika uns Der taf, utom här oc) der i någon flörs re stad. Han war en wåderbiten man, med ett odmjuft utieenbe, till fin tladsel näftan lifa torftig fom bang åhörare. Eburu wådret war stormigt, Föod han barhufwad och höll i sin hand en liten