En sägen från min fädernestad. Af Charles Dickens. (Forts. fr. föreg. N:o.) Midt framför honom war waktbuset; oc der såg han sitt eget namn på en for kungörelse, synbarligen nyss uppfli strad på ett bräde bredwid dörren, Did genomtäste hafligt beskrifningen på fig sjelf, hwilken framstälde honom fom en til utsecendet twär oc butter yngling och på det bela war föga smickrande. Det smärtade Dick att tänka på huru hans fiender nu skulle få fritt fält, huru bwarje litet felsteg, fom han begått, uu skude blifwa framPrag et och förstoradt, och hur ru Margareta, fom ala dagar hörde dys lifa beräntetser, slutligen frulle såtta tro till dem od upphora att älska honom. Det skulle ide serdeles förbättra min saga att beskrifwa alla Dicks lidanden, buru bang lila penningesumma få fmås ningom förswann oh huru af käppen och den wälfyllda renseln hwarmed han börjat fin wandriag, slurligen blott fåp: