Norrländska Korrespondenten – 26 mars 1859, sida 2

just på arbetet, hwarför understundom hände att bland den gamle sadelmakarens materialier ett och annat blef boriskämdt. — Du är en lat skälm, sade mästaren en morgon; du äter och dricker men gör ingen nytta, Ehuru djupt firad, swarade Hayes ide tt ord. Han war ännu dlott en yngling oc ide någon särdeles stor Hiels te. Han gjorde nu hwad många andra pojkar gjort, dä de känt sig förnärmade: han wägrade att äts. Då målnvöttme man fom, swarade han, att han föredrog att arbeta. Gamle Ranson tog denna bestraffging mycket tätt. Han citerude ct orbsyråå Om Mpogfärdiga magar och fsemnade dörren Öppen til matrummet, jä alt den waluktande ångan kunde tns trånga i wertstaden och plåga bans egens sinnige gesal. Diichard D emellertid ifrigt, men upphörde ibland för att lyssna på den gamle mannen, som understundom yttrade et och annat staänt rå bang betoösinad. Kunde hon siratia åt honom eller dentaga i frförjelsen mot vonom? Om hon det gjorde, skulle han iora i ständ att swalta ihjel fig. Men 3yts arbetiade