Norrländska Korrespondenten – 23 mars 1859, sida 3

allt hwad hon kunde för att bjelpa de nödlidande. En sluga, bebodd af en qwinna och twå faderlösa barn hwilka hon wärdade, brann så hassigt, att, oak tadt Marthas böner och tärar, ingen wille äfwentyra att gå derin. Hon erbjöd allt hwad hon egde såsom belöning, men förs gäfwes. Slutligen rusade hon, en swag qwinna som hon war, sjelf in i den brin. nande ruinen, och, utan twifwel under född af det gudomliga biständ, på hwilfet hon förlitade fig, lyckades hon att frälsa de tre hjelplösa innewånarena. Wid ett annat tillfälle, 1807, då hon samlade några medicinska örter på firanden af floden Doubs, hörde bon ett Häfs tigt plaskande i wattnet bredwid henne; det war ett nio ärs gammalt barn, son till en fattig färaherde, fom hade fallit i floden. Utan att befinna fig hoppade Martha, fom ide kunde simmo, efter hos nom och lyckades att rädda det drunf nande barnet. Krigsfängar uppwäckte alltid hennes lifligoste deltagande. Der war i Besancon en slags depdr för sjuka oc fårade fångar, nastan ifrån hwarje iland i Europa. Martha arbetade för dem, tiggde för dem och skotte dem un