H33nnn33333 — händer, utropande: O, min far och min moder! J skolen blifwa frälste! Min far der, fortfor hoa, min fader är skyldig eder hundrade kronor — han kan ickt betala dem til följe af haglet, od) regnet, och . . Fjumt prat, afbrö: den brunklädda mannen. Min herre, om ni lossnar til allt hwad edra arrendatorer behaga att säga eder, skall ni finna, att haglet och regnet och solskenet alltid skola hindra dem att betala arrenden. sTystl herr Dubois, fade hand herre, allwarsamt, Dm denna lilla flida försäkrar mig, att hennes fader ide fan be: tala, få tror jag henne fullkomligt. De föräldrar, fom hafwa fostrat upp henne, mäste wara aftninggmwärda menniskor. Stå upp, mitt barn; gå hem ech säg din fader och moder att de icke skola wara hekymroade. Jag will gå och fe till dem i morgon. Emellertid hor du här någons ting att fylla din brödkorg med7. Med dessa ord lade herr de Warenne i Mare tyas darrande händer en börs fom war nära full med silfwer. Flickan trodde att hon drömde. lält det mitt — alltsammane mitt? fade hon.