Norrländska Korrespondenten – 19 mars 1859, sida 3

harmsen då hon tänkte på huru hennes barn mäste lida, huru wägade du att gifwa bort allt hwad du hade? Gud föder de smä foglarne, min mos der, och Han fall ide låta of lida brif, fade Martha i en sädan ton af siilla öfe wertygelse, att madame Biget blef helt blidkad, och sade: Godt, godt, jag har nog för eder alla i dag. Hon gafders på barnet en stäl med foppa på wegetas bilier fom blifwit gjort tjockare med fornmjöl, och afsatte lika portioner deraf åt de öfriga. Då Martha höll på att äta fin portion, märkte hon att hennes mor der ide hade behållit någonting för fig sjelf, och fade: Mamma äter icke fjelf. Nag fan ide, barn. vMamma, fade barnet efter en paus, mil mamma ge mig lof att gå ut på twå timmar? Msswart önffar du att gå? rag skall bedja mamma ide frå ga mig derom förr än jag fommer tille baka. (Fertsättaingo