Norrländska Korrespondenten – 19 mars 1859, sida 2

ett stycke, såg hon ett stort dammoln foms ma allt närmare och närmare. Snart syntes en ftor skara dragoner, fom ätfölje des af ett antal af mån till fots, klädda i uniform men utan några wapen. Bars net stadnade tätt wid wägkanten, och just fom truppen höll på att draga henne förs bi, hörde hon en låg fud och fåg att en af krigsfängarne, ty det war sådana, has de fallit til jorden. Han mar blef fom döden och hans ögon woro tillslutna. Martha lutade sig ned öfwer honom och fade: Huru år det med eder, stackars man? Den mwanmåftige soldaten gaf intet swar, men en af hang famrater, fom kunde något litet fransyska, swarade: Han är döende af hunger, likt oss allesammans, lilla flicka. Döende af hunger! upprepade hon. Och hennes första rörelse war att öppna korgen oc) gifwa def innehåll åt fången; men en plötslig tanke hejdade henne. Desfa kakor tillhöra ide mig, fade hon til sig sjelf. Emellertid tog bon fin egen kaka oc sitt brödfyde och gaf dem åt den stackurs mannen, fom nu hade blifwit nägot upplifwad och började att