Norrländska Korrespondenten – 19 mars 1859, sida 2

Fe mig! utropade den arma qwin nan upplyftande fina ögon mot himmelea lifafom för att derifrän nedkalla hjelp; jag bar då ingenting öfrigt att hoppas af menniftor. Hon gid derpå åter in i fojan, öppnas de ett skäp och tog ut derifrän ett stocke swart bröd. Martha, fade hon, mäns dande fig til ett barn af tio ärs älder, der är din frukost, mitt barn; jag har hwarken mjölk eller smör att gifwa dig. ÅHj mamma! det betyder ingenting; men hwarför fer mamma sä sorgsen ut? Fräga mig ide, mitt barn, utan ffyns da att äta dirt bröd. Din faster i Bes sancon har sändt ett stycke kaka åt dig och dina syskon. Jag önskar att du gär till dem i skolan med deras andel. Tod, bästa mamma, för dets men om mamma tillåter, få will jag gå genaft och gömma min fafa och mitt bröd för a:t äta båda delarne i deras sällskap. Modren gaf henne den begårda tillås telsen; och Martha, med sin lilla forg på armen, trippade snart glädtigt ästad på wägen som gick från flugan. Det war en wader morgon i Oktober 1757, och vå ben klo Martha kommit