Norrländska Korrespondenten – 16 mars 1859, sida 4

slocknade också det sista waxljuset i hane wäning. Med sin Friherrinna lemnade han nu Swerige och öfwerflyttade til Rågen. Men huru ban än fäåmpade fom fri gare, huru han äfwen lefde fom magnal, och huru Han led i fina slutliga mindre adda omfindigberer, förföljdes Han Kf wål afltid af ett förfärligt minne: of Pas qualin. Han egde ögonblick, då man till och med våked at ban war wansinnig. Dödskallen stod altid qwar på hang dord. En dag fann man honom död, med dödskallen i ena handen: han hade skjutit fig ... med samma pistol, för hwars fula Paqualin föl. Slut.