Norrländska Korrespondenten – 16 mars 1859, sida 3

Aftonbladet synes förerda far Kjeks bergs ansöfan om utomordentliga priviles gier för Gelliwara bolaget, om arbetsfånhgars anwåndande wid grusbrytningen. Wi ide få, ty fom tmningar ej lårert iunna sötefommas, få få ve långt från hwarandra boende nybvggarne bereda sig oå öfwetwäld af alla flag, och slut blir Det, med den, med råtta, beprisade fåters jeten till egent om och lif i Norrland. — — — — J Westerwik skall man låta finnarna wara I fred, afwen om de sätta fig på nåsan — en tudlnår har dedt föt det, ait hun ej talde famtaten. Då numeta aflipne bistop Agardh mar bofatt i Luno, mtöpte han ett minore bonchemman och praktiserade i jordbruk. Når han såsom biskop kom till Wermland, inwaldes han uti länets hushådnirgsfålls stup och uti tess fäårwaliningsutskott, men hwad hande — biskopen war herrar Wera länningar för mycket kunnig — han som watet efonomie profeseser I Lund, och mar ledamot of de slesta samfund i Europa, utpoterades från sörwaltningsumstottet af Cartstads magnaterna, inom ett År, En rdr lika med en räst, få afgjortes walfrägan t Gefle. Det war en tid, då det ädla och fosterläntska srithetssinnet hade fin rot i Gesttifland och staden Gefle. Reprcsentonrerna detifrån förde med sällpord talang Def talan. En annan tid år komumen. Tyore Pug år röd, och Muren år borttommen. Praningebitdningen öfwerröstiar men nstowäårdet, det år så tegeringens mile ja, men jolsets wilja uttalar fig wål åf wen en gång, oc folkets röst är Guds töst, fager ett gammalt osdsptäf. Mars-visa ). Mars det är en alltför märkvärdig månad, Så märkvärdig att man just kan bli förvånad, iStundom kall så att mergen stelnar i ryggen, Stundom varm 8å man blir stungen af myggen. I Uti Mars den tredje Gustaf blef skjuten, Uti Mars mot sonen trohet blef bruten; Uti Mars kuep Carl den Trettonde kronan, Och i Mars så knep vår Herre Carl Johan. j Mars kan man få äka på släda, Att den fjortonde sina hemman tillträda; Uti Mars så börjar fåglarne bygga; Uti Mars så skall man mars-ölet brygga, t ) Författad af Lärstskramhandlaren R. Aspelin, bvilken dog. för några år sedan, känd såsom en högst originell person och treflig tillsällighets-poet. (IL Tidn.)