Dritz von der Lanken och Paqualin. Gligz ur Miiitärlifwet af C. F. (Foris. fr. föreg. N:o.) — Annu eti ord, nådig Fändrik, blott ett enda. — War endass ko:t, Rapp, jag wil wara ensam. — Ni har ej sagt mig, om jag får följa med er i morgon bittida. — Du will det? — Ac ja, herre! jag wi förja er, wore det äfwen i döden. — Du skall få der, gör blott allt i orbning. — Lita på mig. Gud wälsigne er, nätig Fändrikl Så snart Paqualin blef ensam, satte ban fig ned wid ett skrifbord och hwad ban tecknade på papperet fom från hans bjerta. Han skref till fina föräldrar. Brefwet blef längt, men då han slulade,