Norrländska Korrespondenten – 5 mars 1859, sida 3

efter allt insweptes i krutrök. Med ett anskri störtade de ned i graf: wen. VII. Då von der Lanken waknade morgonen efter balen, hade de hetsiga fantasier, som stego ur bålen och upp i hjernan, före swunnit. Med det återfommande förfländet fåg han föremålen redigare. — En duell, talade han för fig sjelf, dumt, förbannadt dumt! Att ffjuta ihjäl en menniffa för en flida ... en wals ... nägra ord ... hwilken enfald, hwilken galenskap! Det är en följd af den satans bålen, hwars botten läg för djupt, att hinnas med bibehället förstånd. Skulle det likwäl wara möjligt att jag misstager mig. Mouskött! Dörren öppnades, och Mouskött ins trädde. Moutskött war en fången swensk fols dat, fom stannat qwar hos von der tan fen, säsom uppersare. (Fortsättning.)