— Om mirn far skulle följa oss? — Jcke han, endast du fan rädda Hos nom ... fom ... fom ... hwarje dröjsmäl är hans undergång ... fer du ... det dagas allt mera ... fom... Jnswepta i tunna kappor, hastade de bäda flickorna ut. Solen läg än i sin morgonslummer på de ljusnande molnen i öster och endast en späd violett gryning skimrade längs horizontens rand. ISins darne woro ännu icke wakna, de suckade blott i trädens kronor. Morgondaggens perlor, englarnes tårar under natten öfwer en fyndig werld, glänste ännu med ljusrödt skimmer i blommornas kalkar. Här oc der föll en tär till jorden, för att förswinna i def stöte. Men Franfir ffa och Maria gäfwo ej aft På denna späda fägring, utan skyndade framåt. Fjäderspänningen i deras själ underhölls blott of en enda tanke. Utan att obfers vera någonting omkring fig, flögo de fram med lätta feg. Gatorna worxo tomma. Der luckorna för fönstren ej woro stängde, der woro rullgardinerne nedsällda. Staden war bebodd endast af sofwande. Fransiska hade ej frågat Maria, hwart