Norrländska Korrespondenten – 2 mars 1859, sida 3

D Hwilfet förtroende lemnar du mia ide? AH, Maris, du har gjort mydet illa ... — Banna mig, Fransiska; förbanna mig blott ej ... . allt år icke slut än .. hör mig. För mig faans intet nöje. Swartsjukan ledde först mina sieg ... och sedan den förledt mig att förräda big ... följde samwetets förebräelser I def spär. Jag hade ej finne för något annat än be förhållanden, fom helt och hållet upptogo mig. Jag säåg, når von der Lanken och Paqualin lemnade salen ... såg dem äterkomma dleka ... wan. ställda ... uppbrusande . .. hetsiga ... och jag anade bwad som tilldragit sig. Snart hörde jag en hwiskning gå genom rummet ... man talade om att de ut manat hwarandra ... men ehuru fas redan då war nära att af förtwiflan sjun fa till dina förter och bekäana hwad jag giort, egde jag ännu krafter qwar at beherrska mig, oc jag gjorde allt hwaotr jag funde, för ott hindra rygtet att kom. ada till din wetskap. (Ferisättning.)