2 a A) frågade Fransiska; du fer få förwirrad ut ... mår du illa? Maria stirrade endast på Fransiska. — Du fråmmer upp mig. För Guds skull tala! Marias läppar darrade, men intet ord kom öfwer dem. — Tala, jag ber dig, tala! Din tyfinad är förfärlig. Maria sjönk ned på fina knän fram för Fransiskas bädd. — Nådl bad hon, näd! — Förllara dig, för all del, förklara dig! — Jag bar förrädt dig, Fransiska, förrädt äfwen honom .. . förskjut mig ide ... barmhertighet ... — Jag förstär dig ide ... hwem har du förrädt? Mig? Honom? På hwad sätt? J hwad fal? Förklara dig. — Jag will förklara mig. Du wet hwad kärlek år? — Hwad kärlek är? Den är en bimmel i mwårt hjerta, ywarur en mäiltig och god engel uppstiger, för att kläda wära tankar i blommor, wåra länslor i ljus, wåra drömmar hoppets luftiga och mins gade drägt.