Norrländska Korrespondenten – 2 mars 1859, sida 2

Fransiska och Maria bodde i twänne rum bredwid hwarandra. Fransiska hade redan insomnat, då hon wäcktes af Mar rias äterkomst; men hon gaf ej widare akt derpå, utan insomnade igen. Hon sof lilwäl oroligt och tyckte sig i fin halfflummer höra att Maria ej lade fig, utan wandrade fram och tilldaka, wridande fina händer, som en förtwiflad. J sitt tillständ, midt emellan söun och waka, säg Fransiska Marias nästan till wanwett gränsande rörelser säsom genom ett flor eller fom ett skuggspel. Slutligen tyckte Fransiska att Maria nalfades, att bon lutade fig ned öfwer benne, noga betraftande henne, strök hens nes lodar åt sidan, tryckte en fyf på hensnes läppar ... Hwad nu också denna kyss war... dröm eller werklighet ... Fransiska slog upp fina ögon, och til fin öfwerrasktning fann hon Maria, sädon bon fett henne i fin dröm, lutad öfwer fig ... . blef och mar flådd. Maria tycktes ej blifwa mindre förs skråäckt öfwer att hafwa wäckt Fransiska. — Hwarför stör du min sömn, Maria?