Norrländska Korrespondenten – 2 mars 1859, sida 2

mi — pn2k D54551t22 dan, om odfå ide missförhällandet redan war bilagdt, alla ledsamma följder ätmins stone woro förebygda. Underrättelserna härom tröstade Fransiska. Maria war deremot helt annorlunda ån förr. Hon war tyst, sluten oc för: stämd. Hon sökte att arbeta ... men spratt upp emellanåt, liksom förskräckt för något oroande inom henne. Ehuru hen: nes ansigte klarnade upp, då hon fid mer ta kommendantens försäkran, återsjönk hon likwäl snart i sitt förra qwalfulla grubbel. Liksom swartsjukan förut icke lemnat henne i fred, tycktes samwers, fö rebräelser nu ej eller wilja göra det. Den obteswarade kärleken, hemfallen til blind passion, kastar de swaga emellan swartsjukan och samwetet, tills bada, lit nande twänne omutliga martyr-inftrus menter, trycka endast ett benrangel i saa armar. Mot aftonen tillkännagaf Maria sin önskoan att besöka en wän, och churu man otåligt wäntade på hennes återkomst, dröjde hon få länge, att familjen ätskiljdes, och hwar ech en begaf fig till sitt