Norrländska Korrespondenten – 2 mars 1859, sida 2

— Herr Fändrik, ni har dansat med min dame, och jag anhäller att tala få wid er. — Jag stär till er tjenst. Fransiska säg dem aflägsna fig med hotande blickar och hon anade eti ledsamt slut. Huru ängrade hon icke nu att hon öfwertalat Paqualin att dansa. VI. Redan hade en dag efter balen förfwuns nit, hwarunder Fransiska hwarfen träffat Paqualin eller von der Lanken, och oro och owisshet om hwad som tilldragit sig emellan dem söndersleto henne. J fina bekymmer uppsöfte bon fin far oc upptäckte för honom sitt hjertas hems lighet. Den gamle fadren, öm och deltagande för sin enda dotter, hastade till fästnin gens kommendant, en gammol wan, för att efterhöra om något uppträde af obehagligore beskuffenhet egt rum emellan de twånne swenska fängarne. Ännu medan balen fortfor hade fom mendanten motta it rapport om twisten emellan dem; mea han försakrade Frans sistas far att fan funde wara lugn, eme