Norrländska Korrespondenten – 26 februari 1859, sida 2

i en stymning ... hwad ämnade hon wål göra? Fransiska fortsatte emellertid fin förflas ring, utan att ana det hennes närmaste och dyrbarafte ungdomswän hyste fiendt: liga affigter emot henne. Paqualin njöt af fin lyda. Wål hade Fransiska ej äns nu fullständigt angifwit, hwilken Hon egentligen älskade, men hans hjerta gjor de fina slutsatser, och hennes blick ... få föreföll det honom ... bekräftade dem. Man spelade i denna stund upp den första walsen: det war den, som tillhörde von der Lanken. Poqualin och Fransiska woro dock alt för mycket upptagna af sig sjelfwa, och det ämne, fom låg dem få nära, för att tänka på nägot annat; men musiken är kärlekens egna oc stönaste fpråf, och utan att sjelfwe reflektera deröfwer, tystnade de smäningom, hänförde oc blott 1y6nande till tonerna, fom i rika och ljufwa harmonier stundom urwedlade alla färles tens passioner, stundom def qwal, stundom dess fröjder, än jublande och ån fucs fande, säsom hade ett menniskohjerta mer relwis jubtat eller llagat ur djupet af