Norrländska Korrespondenten – 23 februari 1859, sida 2

i hans själ. Hon älskade — men hwem sälstade bon? — Ni hälsade icke på mig, tilltalade hon honom, då jag nyss passerade förbi er .. . Paqualin öfwerraskades of denna fö frebräetse, fom likwäl war full af fralf saktighet. i — Ni har rått, swarade ban, jag för: i glömde det werlligen, under det jag be traftade er. Fransiska tycktes med sänlta ögonlock begrunda hans ord, och en kort tysinad supostod. D Hwarför dansar ni icke? anmärkte P. qualin, för att ej låta samtalet falla. Helt fåfert är ni uppbjuden. Ni har också rått dert, herr Fin: drif, men min kavaljer har på min en trågna begåran tilatit mig att slippa DA RYGG, Måria fatt ett stycke ifrån dem. Hon hade bäfirit uppbjuden, men förklarat fig sillamående cch wagrat att dansa. Jcke föorihy följde hennes blickar de dansande, liisom interesserade bolen henne, under de: hon ufwäl bade fin egentliga upp: märtsamhet fästad på Jransista och Bus