Norrländska Korrespondenten – 23 februari 1859, sida 2

iiiiiiiq. SE — med hwilka tankar lemnade ni mig it går? — Jag lemnade er, min Fröken, med den enda tanken, att aldrig återse er. — Jag trodde att ni gjorde det ... — (Ert beföf wid den der londtgåre den ... Jo, j-. — Brefwets innehål ... — Det är sanning ... — Ni älskar någon ... — Min Gud, fa! jag gör det ... — Ert twekande ... — Hwad skall jag swara er ... och lifwäl, ywilken flicka skulle ef tweka att bekänna att hon älskade, när den hon åls star ide sjelf förklarat sig ... — Genom er tyfnad erkände ni emels lertid ... — Allt ... jag wet det ... alla er tra misstankar ... men ni misskänner mig ju icke, om jag tolar öppet och ... — Tala . .. tala... — Hör mig noga och döm mig sedon så miltt, som ni kan. Jag förnekar icke ott jag älskar en enda person, och det med en böjelse, fom jag ide längre förs i mår töljo för någon; och fordrar nm det,