Hwarjehanda: Kornetten i Weskinde, eller den siste Karolinen på Gorland. (Ur Gotländska minnen af P. Å. Såve.) Johan Nordahl, eller den s. k. KFor netten i Weskinde, war en lång, an skrämmelig gubbe, med hwitt skägg oc djup dånande stämma af swenskt mål oc af 13 qwarters längd i fin höga ålder. bom, i ungdomen troligen nåtmast 14 Han hade mid håftfolfet tjent kung Carl XII till slutet, war med wid Fredrikshalls belägring och hade efter 1772 gratial af tretton daler och sexton styfwer årligen. Om honom finnas många berättelser, de flesta lusiga, om kornettens egna wanor och figur, hans fattigdom och sörnöjsamhet, wördnad för falig fungen och hans otaliga, äfwentyrliga biftorier. Gubben war få fry, art han ännu wid 60 åra ålder kunde hjula kring hela Weskinde fyrka, och 85 år gammal iklädde han sig åter brudgumsrocken, och det — med al framgång. Når hr Johan (Bahr) i Ver skinde då förrättade wigseln och fade: hus strun skall wara sinom man undergifwen, afbröt honom gamle kornetten, som sade högt: ja få dorde det wara fåra far! Minst något öfwer 100 år (somliga säga 111 år gammal), skakade han af swaghet på hufwudet — fom såg wördigt ut — och behöll alltid hatten på inne, utom då ban talade om salig kungen, den han stundom kallade bror Carl; och han gret ofta derwid. Han tålte aldrig, att man. yttrade en halfdragen anda mot kung Carl, med mindre han dundrade tid ett fort förswar, reste stoltare på sitt darrande hufwud och blef mycket ond. Han mans drade ofta kring landet gående jemte fin lilla häst och kärra, 1y då han någon gång red, widrörde hang fötter nästan marken; stundom filde han wäfskedar och rotkorgar, dem han sjelf gjort Hör öfe rigt lefde gamle kornetten mest af besöken hos fina många wänner under de fån: diga långresorna kring hela landet. Sin fattigdom och många missöden bar han med äkta karolinskt tålamod; och då någon beflagade honom, fade ban blott tryggt: Dder skall jårwara! Mycket glad lynt war han och öfmer aft wälkommen för fina roliga berättelser från den gamla tiden, dem han framförde mycket wål och städse allwarsamt; men sedan dessa gjort fin åsyftade werfan oc åhörarne riktigt skrottat ut, kunte gubben draga på fmil bandet öfver framgången Barn woro wanligen mycket råpta för honom, helst då han med en kåpp i handen midt på! golfwet wisade bhur dat gick till i krig, då han fåktade, ropade och puffade och tedde sig riktigt gruflig. Gubben kunde ide en gäng låsa i bok, men gick ofta i