Norrländska Korrespondenten – 16 februari 1859, sida 2

rar, ty jag ämnar ide dansa med nås gon. Hon hade öfwergifwit en position och wille intaga en ny; men den sednare war ej bättre än den förra. — Jcke med nägon af oss? anmärkte von der Lanken. Ni är ju icke förut uppbjuden, och ni är ej eller sjuk. — Nej. — Chevaleriets lagar, hwari damerna äfwen ego sitt kapitel, bjuda er att ans taga wärt anbud, såwida ni ef fan wisa att wi gjort of owärdiga er. Er nyt är en ny förolämpning. Fransiska kände sig brydd. Von der Lanken stängde hennes reträtt på alla sidor. — Ni mäste wälja emellan oss, tillade von der Lanken. Bland wåra kamrater hafwa wi förswarat er ära, och ni är oss skyldig något. Ni kan ju föröfrigt icke hafwa nägot skäl att kränka oss? Fransiska log. — Wålan dä, inföll hon, och om jag walde er? — Wäljer ni mig, få fal jag förklara er för balens drottning, genmälde von