Norrländska Korrespondenten – 16 februari 1859, sida 2

är förwissad att ni ätertager ert beslut, endast ni betänker er ett ögonblick. Paqualin tyckie i första ögonblicket att Fransista handlat rätt, då hon beslöt att ej begifwa fig till balen; men då han hörde von der Lankens förklaring, öfwers gick han till dennes mening. Ledd af sin nya ingifwelse, wände sig äfwen han till Fransiska, bedjande henne att infinna fig på balen, och hans begår ran åtföljdes af en få öfwertalande oc warm blid, att han war oemotständlig. — Unpfoll wär önskan, yttrade han, kom på balen! Fransiska hade rätat upp sin smärta, smidiga figur och wändt fig med stolthet emot von der Lanken, i afsigt att befmwar ra hand mera befaflande än bedjande framställning; men då hon hörde Paquar ling milda, til bjertat trängande röst, kände hon fig afwäpnad. — Jag skall komma, yttrade hon äfwen. Men knappast hade hon uttalat sitt löfte, förrän bon till hälften ångrade det. — Komma, repeterade hon också nu; men jag dansar ide med er, mina here