je förekommande fall iakttaga de wanor, conwenancen hår torde föreskrifwa. Om fländigheterna äro dod ganska befynners liga, och ... och ... Fransiska hörde med wälbehag hans wackra, wälljudande stämma; men hwad som gjorde honom ännu mera intagande, war det broderi, fom wisade sig hos hor nom oc urytäckte för hennes qwinligt fir na blid de känslor, fom lifwade honom. Bon der Lanken förblef tyst, men en ofriwillig rörelse antydde hans otålighet, då Paqualin twekade i walet af sina ord, och då han derigenom tilldrog fig Frans sistas uppmärksambet, mötte hon en sträle af wild passion i hand ögyn. Hon dare rode derwid . . . utan att weta hwar. för. Maria fortsatte sitt arbete, men war likwäl blott öra. — Fortsätt, uppmanade Fransiska Pas qualin, forisätt ... — Händelsen är följande ... Paqualin tystnade ånyo, liksom fruftas de han att uttala hwad som läg honom på sinnet. — Haadelsen år i korthet den, inföll derwid von der Lanken beslutsamt, att