ste af alla dessa stolta swensk-tyska here rar, en von Ysedom, von Ekensteen, von Mählenfels, von Horn m. fl., fom i bör: jan af detta århundrade öfwerswämmade de Skånska favallerisregementerna. Ef ter den tidens omdöme, war han en duglig och skicklig militär, ehuru i hög grad bretteur. J December 1813 wisade han, fom Major wid regementet, hedrande bes wis på tapperhet oc mod wid Bornhöft i Holstein, eller på samma ställe, der 600 år förut Danskarnes fore Waldemar II Seir blef slagen och tagen af Meflenburgska Hertigarne. Vorn der Lankens orädda karakter fan man föröfrigt bedöma af följande anefboter: Wid den tid, vå han helt nyligen ins kommit wid regementet, bodde ban tills sammans med en af fina kamrater. Dens ne war wan att länge ligga waken om winternätterne och läsa wid sitt påtända ljud. Bon der Lanken befattade sig icke med någonting sädant. Då han lade fig — wille han sofwa. En afton låfte kamraten längre än wanligt, och ljusskenet beswärade von der Lanken.