och ny kraft; war det lilla Pommern ett experimental-fält för Gustaf IV Adolfs förwirrade fantasier. Sedan han i Jas nuari 1806 uppsagt sitt ledamotskap af Tyska riksförbundet sysselsatte han fig med denna provins, alldeles som hade det warit hans hela rike. Han stannade wid en del och glömde det hela, liksom om denna del genom hans stapande snille skulle kunnat utweckla en storhet, mäktig nog att åt honom uppresa ett ärofullt monument inför samtid och efterwerld. För orvnandet af militärwäsendet, upp rättade han ett landtwärn, hwaraf refuls tatet blef en truppstyrka, uppgående til emellan 4 och 5,000 man. De Pommerffa regeringg-medlemmarne protesterade wäl — men förgäfwes. Adelstyranniet upohafdes, och lifegenskapen borttogs. Hela Pommerns magnatfoulang skrek we och förbannelse, men det halp icke. J stället för de godtyckliga patrimontial-dome stolarne infördes krers-domstolar. Konun. gen höll till och med en landtdag med fyra ständ, hwarwid han mäste nöja sig med godsförpaktare säsom det fjerde hån det, alldenstund nägra werkliga bönder ej funnos ot: tillgä. Om onekligen äfwen