Norrländska Korrespondenten – 5 februari 1859, sida 3

tBii C wer ... en blid, med många ord i fin bakgrund ... Frarsiska for härwid upp från fitt bord. Hwarje droppa blod lemnade hennes fin: der. Läpparne darrade ... hon wille tala . . . men förmådde det ide. Endast glansen från de stolta, präktiga ögonen öfwergjöt hennes ansigte med ett frå lande skimmer, fom i denna stund nästan gjorde benne förklarad. — Du ... yttrade hon blott ... du ...2 3 detta enda ord sammanpressade hon alla fina tanfar, och hswad ordet ejinnes bar, låg i uttrycket. Ett twifwelsmål på Marias uppgift hade aldrig fulfändigas re kunnat uttrycka fig. Maria sånkte ögonen, men en hastig darrning lopp genom hennes lemmar. Sådan bade hon aldrig förr fett Franfis ffa, men Jransista hade ide älskat förr; nu gjorde hon Det. 3 samma fund öppnades dörren och en betjent anmälde Ryttmästaren Hon der Lanken 08 Fändrik Pqualin. (Fortsåttning.)