Norrländska Korrespondenten – 5 februari 1859, sida 3

d föröfrigt alla tiders kärleks-förllaringar äro så rika ... Maria erfor en känsla af smärta. Hon war innerligt tillgifwen Fransiska, men älskade samma föremål, fom hon, och för restälningen att han föredrog wånnen war plägsam. Swartsjufan har alltid ett törne till hands; och i det sär, som törnet gifwer hjertot, wäxer hatet. Passionen förmörkar ide blott skarp syntheten, fördystrar och förwildar icke blott sinnet: den förqwäfwer äfwen det goda hjertot. Då passionens härjande mordbrand fått makt öfwer oss, lägger den snart äfwen wänskapens tempel i grus. — Han har sett på dig, yttrade Mas ria också nu, och du tor dig ha läst en förklaring i hang blid. Lita likwäl ej för mydet derpä. En blid är ändå ins tet ord. Och om ett ord stundom fan wara twetydigt, så fan en blid wara det ännu mera. Ad, Fransiska, om jag fade dig ... — Sade mig... — Att ban också har fästat en blick på mig . . . just en sådan, fom dv beskrif. i