444 AA 44 (42 A — 1111 flera procent, i alla fall wisar, å hwilkendera sidan pluraliteten i stort ligger. Beträffande larmet å ena sidan och rädslan, — en skuggrädsla, — å den an. dra i afseende på kyrkans, om ide förftö relse, dock öfwergifwelse, må man ju lägga märke wid presteståndets under 1851 års riksdag öfwer de schismatiska rörelserna inom församlingen afgifna utlätanden — just ide för ståndet sjelft, men för hwilket stånds medlemmar som helst, — neml. att hotet (att öfwergifwa förfan) år farligare för den, fom uttalar det, ån för den, mot hwilken det uttalas. Wackert och wårdigt har man wid fed: naste riksdagar talat för sabbathens större helgd, efter Englands erempel. Men huru skall söndagen funna rått firas, me. dan man låter forforna blifwa mer och mer tomma, men flugor och kamrar mer och mer fulla, stundom få öfwerfulla, att månge nyhetslystne beföfare i köld och wörker måste stanna utom wäggarna, der de icke sållan prata, hwissla, knuffas och skuffas, till och med spotta och swårja öf. wer en sådan predikant, den andre dock berömma såsom en Guds angel?! HM mången har hår welo: finna tillämpning af hwad fom står att läsa i Apostl. Gern. (19: 32.) ... Menigheten war förbistrad, och mesta delen wisste icke för hwad sak de woro församlade. Enligt hwad en swensk inberättar ifrån Wirtenberg, der husandaktsTorvenriktar, såsom sådana — (naturligtwis få wida utom ett enda hus, ati de sträcka fig til familjer och närmaste grannar, under det andra hus och grannar göra sammaledeg? —) åro fria, skall regeln wara: flitig lorlogång och nattwardens annamande i tyrkan. År sådant icke allenast utförbart, utan oc utfördt der, få bör det wäl åf! wen funna ske i Swerige, hwarest hus: andakts roten är gammal, och ropar på uppftiskning? Måtte, — med nödig och nyttig refpeft j för wederbörandes friffa eller oc sjuka samwete, — konung och ständer proginatiskt och praktiskt snart beswara den gam la frågan: Om kyrka eller fyrkor i kyrkan månde wara bättre än stat i staten?! Oh hwad Luthers originella eler på original betydelse grundade kraftord angår, må de gerna modifieras; men sitt bref till amtmannen von der Tannen emot winkelpredikanter, smygare och wederdöpac re, talar fan om en, fom ofelbart i fin: net Hafwer att genom dem uppwäcka och åstadkomma uppror och mord, samt, Gudi til mehn, kulllasta både andeliga och werldsliga regementet. Slutanmärkniug: Om, oaktadt skedda reservationer, flere eller färre läsare af denna berättelse skulle tyda och döma, att författaren eller förs fattarne endast eler dock mest framhållit wederbörandes falska och onda sida, så får man, på grund af Bibelen och Luther i anseende till priwatsamwetet, ännu en gång reservera fig med den förkiaring att man både i theoretiskt och praftifft affeen: de anser separatismen och baptismen för ett missförstånd, ett mifdruf och ett sielfs—— a— —— — och siott sjelsswäld. Och sädant bor wäl hwarken i denna eller någon annan tid warda wal anskrifwer? Skön, nyårsafton, 1858. 3 i ———— — a aaQ—Clfp— — — 1 N 9 om, — — — .22