möjligt på fin egen halmmadrass, och infroept det i fina egna fläder. Derpå gid hon ut med ett färdiggjort arbete, för att staffa fig penningar. Hennes wård war den Iefwande färs lekslösheten och girigheten, men Lina idel kärlek och sjelfuppoffring. Medan hon går, med ett på eget bewäg företaget wackert syarbete, oc säledes osäker om framgång, för att sälja och få penningar till hyran stola wära wälwilliga läsare blifwa bekanta med henne. Några år före denna hennes lidandes dag war hon anställd såsom Guvernant i ett rikt och ansedt hus i Stockholm. Wacker, glad, funnig i alt fom hörde til hennes sak och särdeles sedesam war hon omtyckt och firad säsom en medlem af familjen, hwari hon wärdade med ömhet oc urskiljning en liten åttaårig flicka, fom war fina föräldrars förtjusning; hon hade fått löfte att om hon stannade i huset sju år, skulle hon få en lifstiogpens sion på femhundrade rikodaler riksgälds. Hennes framtid war säledes tryggad. Hon war då blott aderton är. Hennes sägring och goda seder intogo en ung embetsman, fom uppwaktade henne trä