Då hyran är förfallen. — Då hyran betalas. (Af Norna Gäst.) 1. (Forts. fr. föreg. N:o.) Det war en faslig vantlef för den flac kars Lina, i synnerhet fom gubbens larm wäckte ett stackars litet barn, fom låg i en wagga, så att det skrek och jemrade fig bittert. Hon sprang uppför att lugs na barnet, och gubben skrek: SHroad? will ni ge mig ungen till pant? Nej tad, wore det en kalf, kunde det gå an, men ett menniskobarn år ide wärdt twå flyfs wer. Skaffa mig riftig pant! Jasä! jag förstär ni will att jag skall taga waggan, nå ja, de små kuddarna, de der fina, hwita småsakerna äro wärda penningar! Gubben tog utan krus alltsammans, gick ut och lemnade den stackars Lina gråtans de med det grätande barnet i sin famn. 2. Lina lyckades art lugna barnet, sedan hon beredt det ett så trefligt läger som