Norrländska Korrespondenten – 29 januari 1859, sida 3

let hafwa somlige mer än halshögt his stat till nätsittande själafränder: Hör, huar presten ftår och ljager! Lifa willigt fom skyldigt erkänner jag dock, att just sadana auctoritets stycken ide allenast på de orolige eller upproriske i fyrfan, utan oc på andra haft den were fan, att de halannt fin genom ardrad ins flöts.fe tilfemna vw farelie. Tmellettid fer man, hwulka wapen äro de råtta och säkraste tili strio och seger. OM då det ide egna, utan lyckligtwis den flora plus ralimtens ord inom pastoratet, fom jag anförer, neml. ott det gamla goda hus. an daftöwåsendet skulle hafwa eller få en bättre form, om ide månge, ja mer ån mänge, af def förmenta befordrare ofta bragte detsamma till flack och flång i stäl let för slilla läsning, i betraftelse och upps byggelse inom hus och närmaste granne skapskretsar, efter fädrens fed, — en fed, fom antydes i Bibelen och i nr äldre Ait separatisterna åtminstone warit många har nog wisat fig på det glesnade anus talet af syrkogångare. Desse klaga högt, förjande och knotande, öfwer ett sådant tidens förhållande: föräldrar och hugböns der öfwer barns och tjenares uppstudsina affasl ifrån fådrens och deras trosoch salighetslåra, i hwilken de önska lefwa i frid och dö i to: makar öfwer makars bortowaro från deras sida wid nattmardåbordet i kyrkan. Och i sednaste dagarna år det mig sagdt af perfoner, för rvile fa hårwarande separatister och baptister ide warit nog tysilåtne, att blott det åns nu en tid lydag dem att tillwära i lands omfäng och antal, då skola de snart mir fa, hwem fom skoll warda rådande, och hwart statskyrkan fal taga wägen. Går dant bar, efter ordspråket, wisst warit i säck men icke i påse. Air på ziffran uppgifwa deras antal är och blir wanskeligt i afseende på ins träde i siäkien och utgång derifrän. I sednare fallet förspötjes att flere wilja wånda om, men tweka, för att hwarken synas wingelattig se och ostadige, ej heller efwerhopas med förebråelser och med hos telset och skräckbilder af deras inledare. Och har jag i asseende på frimodig affär gelse ett erempel, ett swar, som kan tjena många till minneslexa och förståndsöfnmg, neml. En 26 års yngling af arbetoeklasfen, tillfrågad om han war baptist, yttras de, att ban intalad och förledd af några utsocknes kringfarare och insocknes mens hållare, warit baptist i 3 weckor, men att det redan war förbi, emedan han insett och betänkt, huru oförnuftigt och däraf tigt samt stridande mot drifna läran det