Norrländska Korrespondenten – 29 januari 1859, sida 2

satsen. Du wet, att jag, oaktadt all min kårlef, aldrig närmat mig dina behag utan med en fars tärleksfulla undfeende; jag fan derföre utaa förlägenhet råda Dig till underskrift detta ffillnods-fontraft, fom jag redan underffrifmwit. Den egen. dom jag äger i en annan provins tillhör dig; om tre ars förlopp kan du gifwa din band ät löjtnanten, fom jag wet du äl star. Jag har underrättat mig om bo. nom. Jag tror fåfert, att han af idel förbittring öfwer din förmenta otrohet förnyat fin förbindelse med din kusin, och twiflar icke på, att han ju med glådje bryter detta band, då han derigenom mwågar boppas winna dig. Jag har ffrif wit honom til. Lis brefwet innan jag afsänder det, på det du må funna för: wissa dig om, att jag ide med briftande grannlagenhet begagdlat denna sak. Du refer nu firar till ditt gods, och afbidar de för skillsmessan bestämde trenne ärens förlopp. J ären bada unga, den tiden fall snart förswinna — — — Herr v. S. hann ej iala ut, innan Karin under den haftigaste grät kastade fig på en ftol. Han nalkades henne. Derpå reste hon fig och fade med fattning: Det hade jag