Lilla Karin. Berättelse af Författaren till En Owerdagshiforie. (Forts. fr. föreg. N:o.) Hon frågade efter herr v. S.; man swarade, att han war utfaren. Utan att widare grubbla häröfwer, gick hon till kyrkan och trädde in bland den talrifa församlingen af godseis bönder, fom alla helsade henne med kärleksfulla wördnadsbetygelser. Hon tyckte, att en glad aning genomträngde hennes hjerta, då bon i förening med dessa ringa men trofafta wanner uppfånde fina böner till himlen. Då hon anlände hem, fom herr v S:s gamle betjent henne till wötes, od) bad benne stiga in i hons yerres rum. Herr v. S. emottog henne med en högtidlig. rörd min, och fade: Min ätffade Karin, du wet sjelf, att jag bjöd dig min hand endast i den tanta, att döden strart skulle upplösa wår onaturliga förening. Min afsigt war att göra dig lydlig; men, emot min wilja, har jag just werkat mot.