moderförsamlingen. Den förre eller dryg garen har funnit ett gynnsamt tillfälle af såg-(eller qwarn.) byggnad i en båd med någon djup bölja, der han flitigt idfat fin dopförrättning, samt likaledes byggt på feparatiftoch baptist werket; äfwensom han i nåsta socken af pastoratet funnit god tillgång på penningar, i synnerhet hos en rik bonde, fom nu mera säges svara, om ide fattig, dock mycket mindre rik ån för: ut. Den sednare eller skräddaren, som, innan han fann fin bättre räkning uti att trafikera i Stöde, hade uti den antydda annexen uppgjort formeliga aftal om le famligt födoämne, hwilket oc en tid ut föll såsom utbyte mot hans läferi-, neml. Det swärmiska läseriets konventikel besök, intilldess en annan prest på stället med ans deliga wapen wann samma witsord, fom det för Jndahl redan anförda, wandrar flitigt omkring, för att med de wanliga kraftorden: Bahylonisk sköka om flats kyrkan, hiv swartes legoherdar och hele wetets tjenare m. m. d. om presterskapet göra proselyter. Sin moralit och tro: pligtighet säsom undersåte lärer han, — efter trowärdiga underrättelfer, — wisa äfwen deruti, att Han undansniller Kongl. Maj:t och Kronan Dess rätt i afseende på mantalsoch skattskrifning. Om och buruwida han wederbörligen redovisat de myckna penningar, han i Stöde och tror ligen annorstädes uppburit för misftongsaken, lemnas derhän. Men det skall åtminstone icke hafwa skett innan en skarp efterfrågan långt derefter lät höra sig i Umänna opinionens och, såsom jag will minnas, i nägon dess organ i orten. Och owisst är, om hwad någre här i orten ined fina renar stundom kringfarande lappar burit hem i andanom, swarar mot hwad de offrat i och för lekamen åt dens ne skräddare för s. k. Guds ord. ——— — (Forts.) Rönnträdets stora nytta. Mången anser rönnträdet för en ganska onyttig wåxt; att förhällandet ingalunda. få år, synes af följande tilkånnagifwande: Ronn trifwes godt i all flags jord, helst dock sandblandad lermylla; härdig mot storm och föld; blommar i Juni, med hwita blommor; båren mogna i September; fönderkrossade och blandade med torr sand, utsås de på hösten i skuggigt läge; omplanteras wid 3 a 5 års älder. Trädet, fom egnar fig till alleträd och till häc, wärer i början fort, uppnår 20 a 30 fots höjd och sällan ofwer 50 års ålder. Wirket är fast. Föfwet ätes, färskt, gerna af A och hornboskup; blommorna uppsökas ifrigt of bien; af båren fan beredas brånwin och cider, hwarförutan de gerna ätas af får och swin, samt kokade med bark, qwistar och löf af rönnen, lemna en god sörp åt boskapen. Tjäderjagt. Hwem känner ej historien om bonden, som, for att fånga haren, satt snaran i skorstenen? Att bonden derwid ej bar sig så enfaldigt ät, fom mången behagar tro, derom torde följande lilla berättelse mitsorda: Den 17 dis, under regn och dusk, intråder kl. 3 e. m. kammartjenaren til