Norrländska Korrespondenten – 26 januari 1859, sida 3

tonen. Det war förgäfwes. Denna oc lyckliga stämning wille ide wifa dogen derpå, ide heller den följande, och fåluns da förflöto weckor och månader. Ofta frågade Karin på det wänligaste om or. saken till fin makes missnöje. Hon frå gade färlefsfullt men ide öppenhjertigt, ide förtroligt, fördenskull fit hon ej bels ler något öppenhjertigt eller förtroligt swar. Hans sinnesstämning betog benne modet, när bon wille tala fritt med hor nom. Herr v. S säg nu åter få blek och bedröfwad ut, som när Karin första gången fåg honom. Han satte sig ofta långt ifrån henne, och betvaftade henne med innerligt wemod. Hon sörjde, utan att tala derom, men hennes friska unge dom syntes förwissna. Det war en skon påskdagsmorgon, då Karin uppstod med lättare hjerta än wans ligt. J fin lilla kammare fann hon bloms ster och kransar af friska löf, fom godsets flifor hade brurit upp till henne. Ges nom de öppnade fönstren doftade blom, morna emot henne ifrån den herrliga trädgården. (Fortsättning.)