Norrländska Korrespondenten – 26 januari 1859, sida 3

VT i — sontes främmande för denne man. Hang froppsliga lyten, fom ända ifrån barndomen hade tillstängt för honom få måns gen wäg till glädjen, hade i förening med hans naturliga anlag od) hang yttre lyckliga omständigheter gifwit honom håg, tid och medel, att helt och hallet egna fig åt wetenstaperna, oc i de kunstaper, ban fåledeg förwärfwade, fann han er. sättning för sin olycka. Pä detta sätt hade wintren förflutit. Nu fit Karin en dag bref ifrån herr A:s familj, hwari man tillkännagaf, att hbennes fordne älskare, löjtnant H., nu skulle hålla bröllop med sin förlofwade; att en civil syssla, fom han fått i en aflägsen provins, gjorde det möjligt för honom att anständigt försörja en hustru. Efter en månads förlopp ffulle de fira fitt bröllopp. Man inbjöd til denna fest herr v. S. och hang unga frus Karin blef eldrod, då hon läste detta bref. Hon ödf werlemnade det år fin man od) gid strax ut. Då hon kom tillbaka, fann hon herr v. S. helt förstämd. Hon trodde fig finna spär efter tärar på de bleka finder na. Förgäfwes bemödade de fig båda, att åter upplifwa den sordna, förtroliga