ädelt mål genom så smutsiga och låga medel som der mot mig begagnats. Hwad slutligen den swaromålet bifogar de, till swaranden adresserade, anonyma krift angår, deri dels ät swaranden gif wes åtskilliga löften, dels emot mig nya tillvitelser göras med anledning af uti tiv: ningen Dilettanten intagne och af mig enligt swarandens förmenande af hämpdlystnad författade artiklar, få anser jag mig desto mindre behöfwa ingå i något genmale af densamma, som den berörer för käromålet helt fräåmmande ämnen; och får jag till rätten hemstålla, huruwida ej swaranden borde anses jemlikt 14 cap. 5 8 råttegångsbalken för det han inblandat det till safen ej rätteligen. hörer. Sedan jag nu anfört hwad jag till fåromålets beftyrfande skriftligen funnat ius för rätten framställa, får jag med hån wisande till mina redan emot jwaranden gjorda answarspåståenden till rätten öfwerlemna målets Hepröfmande; förbehållan: I de jag mig att utaf swaranden dessutom ätnjuta ffålig ersa:tning för mig i målet jäbragte eller åbringande omfoftnader, jemte sri och öppen talan i alt hwad målet wi dare föranleda fan. Sundswall den 10 Januari 1859. A. M. Löhr. Hår följer Herr Blomdahls förklaring, fom utgör sista handlingen för ffriftwerlingen i målet lydande sålunda: Till Wålloflige Rådhus-Rätten i Sundswall! Til ytterligare genmäle å Herr Magi ster Löhrs sednare anförande i det nu på gående Ttyckfrihetsmålet får jag göra följande erinringar. Då Here Löhr will förklara min hän wisning på den åtalade artikelns goda syftning fåfom ett blott förebåranve, får jag endast derwiw påminna, att en sadan syfining icke behöfwer sökas, emedan den år i samma artidel tydligen utttyckt med de orden: intet annat motiv etc. och att singen bättre ån författaren år i tillfalle satt känna werkligheten af det motiv, han si skrift uttalar; åfwensom at trydjrihets. (lagen, enligt hwad redan förut år med dess egna ord wisadt, just på motivet lägger den I största wigt. ö En egen och underlig uppfattning af ordet fmådlig röjer Or Magister Lohr, då han anser fig dertill funna hänfora hwarje omdöme, fom ide år fördelaktigt el: ler förmånligt för den, fom dermed åspftas. Skulle få wara, så skulle hardt nåra all Töningar rent af förklaras för smådeskrif :ter, emedan högst få torde finnas, der id: r något yttrande om en persons mer ellet ) mindre länmphabet för en plats förefomi mer, och det år ide owanligt att sådana yttranden ofta i tryck meddelas om aspis ,ranter til wida högre pl atser ån en Stol legas, ja, ide fällan i fråga om sjeljwe e I statsrådsbefattningar och Biskopsembeten e hwarom och den tidning, four af Hr Loöhi 1 I redigerats, ide lemnar oss utan wittesbörd 3Ett sådant begrepp om ordet smådelse s godkänner dock ide tryckfrihetslagen, då der el tvårtom förbjuder att såsom ftraffbar anfe hwad fom öfwer lillåtliga ämnen