Karin kunde icke blifwa denna stämma olydig. Förnuft och billighet woro alltid förenade med densamma. Då hon nu äterigen träffade sin älskare, sökte hon att med den mest älskwärda fromhet, med den innerligaste tillgifwenhet, bibringa honom de skäl, som bestämde henne, att hwarken wilja binda honom eller sig sjelf genom löften, eller deltaga i handlingar, som stridde emot hennes fina, qwinliga känslor. Den unge mannen, fom trodde fig äga segren i händerna, blef förtwiflad. Han wågade yttra, att han af hennes familj bade hört, det en hemlig älskare redan före hennes konfirmationsdag hade fånd: henne slänker oc) bref, och att hon från digt stod i förbindelse med denne okände Han älskade henne få högt, fade han, at han ej gjort afsecnde på dessa rykten men nu började misstankan, att med för dubblad fraft uppwafna hos honom. Hur djupt det än smärtade Karin at höra ett förhållande, fom war så oskyl digt, på detta fätt omtalas, berättade ho; likwäl helt öppenhjertigt allt hwad hor sjelf wisste om saken; men längt ifrån at härigenom lugna honom, blef han twert