uppmuntrad af hans närwaro. Hon märkte, att han ofta med uppmärfåfams bet fästade fina blickar på henne; äfwen frågade han frun i huset, hwem hon war. Han inlät fig nu i samtal med flicforna om deras högtidskläder, i anledning af den förestående konfirmationsfesten. Med beswär uppreste han fig, närmade fig Karin och frågade: varbetar äfwen ni på er prydnad för nästa föndag?r — Nej! swarade hon, det är mamsellernas fläder, fom jag har under arbete.r — Ir er då redan färdig?r frågade han widare. Den arma flickan teg förs länen. JFag ffall wisa er Karins drägt för föndagen, fade mamsell vouise, i det bon lemnade rummet od) fom firax åter. med en ganska simpel och utsliten flåds ning, fom hon leende framwisade och fade: det är, fom ni fer, en sorgklädning, ty Karin har sorg efter fin far, men få bedröfwad hon än sjelf fer ut, har dock klädningen ett långt ängsligare utfeende. — Tärarne stodo den arma flickan i ör Zonen. Herr von S. säg på henne, utan att säga ett ord, sieg fort derefter i fin wagn och reste hem. Dagen derefter fick Karin den glada